I går var jag iväg en sväng och kastade efter lite harr. Det gick väldigt trögt med mycket högt vatten så förhoppningarna var inte stora. Men efter en ca timme så suger en Harr tag i flugan och den brottas en stund.
När den börjar komma närmare inser jag att den är och snuddar vid mitt gamla rekord för ån och adrenalinet pumpar. Precis när min gode vän hämtat håven så kör fisken ner huvudet i botten och bökar runt ända tills flugan släpper.
Besvikelsen är enorm men jag tror mig ha hittat rätt mönster så hoppet lever kvar och jag fortsätter med samma fluga ända tills den helt plötsligt är borta från tafsen och då tappar jag hoppet!
Men som sagt det är alltid skönt och komma ut och lite spö gung vart det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar